Strax innan onsdagens träning skulle kicka igång blev undertecknad uppsökt på innerplan när lagen skulle delas upp. ”Du, om det är någon kändis jag är lik så är det Tarjei Bø.” Tarjei Bø är alltså den norska skidskytten med 29 VM- och OS-medaljer som så sent som för ett par veckor sedan kammande hem två silvermedaljer i VM i Oberhof. Mannen i fråga som ville byta sitt kändisnamn var Gustav ”fd Vinnie Jones” Kristerson. Faktum är dock Gustav att Vinnie Jones är mer din spelstil med robust fotboll som aldrig tvekar att sticka in varken ben, huvud eller själ för att stoppa både boll och motståndare. Tarjei Bø blir avslag och Vinnie Jones står kvar men det var ett bra försök. Om någon annan vill byta kändisnamn kan ni maila mig.
Hur var träningen då? Jo vars. Det verkar vara vabbtider med sjukdom och flera återbud därför togs beslutet att bjuda in två juniorer som direkt parades ihop med yngsta spelarna vid lagindelningen och vips fick vi ett juniorlag på besök att ställa på benen - kul…för oss andra eftersom juniorlaget blev kvällens stora slagpåse. Visst ett par fina matcher gjorde dom små liven och sprang som vildhundar (eller dingos som man nog hade sagt i Australien) men samtidigt lös deras orutin och naivitet igenom, säkerligen påverkade också den sena träningen deras i vanliga fall sömnrytm som slår in såhär dags.
Istället var det laget anförda av den majestätiska Andreas ”Nisse” Niss som på sitt sedvanliga manér tråcklade sig förbi både en och två motståndare med bollen under okontroll, men oerhört elegant, som satte tonen. Tillsammans med sina kamrater Antonio ”Vítor Manuel Martins Baía” Almeida, Patrick ”Laudrup” Winther (fd Lundquist), Danijel ”Belletti” Misimovic och Jocke ”Baggio” Järpell som tokdominerade till en början. Nisse tråcklade, ”Padda” smekte bollar, Ola Salo styrde, ”Portugals hockeykung” spikade igen, ”Brasse-Danne” snitsade och Baggio var Baggio.
Som alltid, när ett lag inleder dominant, så kommer där en svacka och något annat lag som tar ton. Det var inte juniorlaget utan istället laget anförda av Oliver ”Roberto Carlos” Cosic. Oskar ”Helikoptern” Andersson steppade på klassiskt vis runt i en dans som hade gjort Tony Irving varm och David ”Costacurta” Heidfors agerade stabilt, cyniskt och tryggt likt en försvarare hemmahörandes i AC Milan på tidigt 90-tal.
Dagens mål tillskrevs utan tvekan der bomber - Oliver Cosic som likt Roberto Carlos i fornstora dar drog på för kung och fosterland med ett rappt och snärtigt skott där målvakten knappt hann reagera innan bollen rasslade i nätmaskorna.
Dagens räddning var vår egen Vinnie Jones, ni vet Gustav som ville kallas Tarjei, som stod för. Ur snäv vinkel från kanten försökte anfallande lag forcera in bollen men Vinnie gömde sig snyggt bakom närmsta stolpe, intog en position som kan liknas med en korsning mellan en flamingopose och Daniel-San, från Karate Kid, och hans finaldrag och räddade. Jublet vill jag minnas var i klass med när en handbollsmålvakt räddar och får frispel.
Just det. Efter att danske Padda tvingats kliva av med skada (alltid minst en skada per träning på nån spelare) så draftades Daniel ”Zenden” Widekrona över till lager som slutligen stod som segrare.
Vinnande lag från onsdagen den 8 mars: Antonio, Daniel, Danne, Jocke, Nisse och Padda.
Ställning segerligan:
Gabi (4)
Danne (4)
Cosic (3)
Dennis (3)
Jocke (3)
Antonio (3)
Daniel (3)
Agge (2)
Padda (2)
Ola
Krisse
David
Linne
Oskar
Jesper
Hoff
Ljung
Dompa
Nisse
(totalt antalet segrar inom parrentes)
