Segern i den sista matchen mot Türk Anadolou blev tyvärr helt betydelselös. Trots den fina starten på höstsäsongen lyckades vi aldrig flyga bort från den där bottenstriden som vi själv satte oss i efter en ganska usel vårsäsongen. Segrarna mot Kyrkheddinge och Arlöv i början av augusti blev bara en tillfällig energiboost som inte räckte till mycket mer än en något ljusare tabelläsning.
Hösten började som en dans med två raka segrar i serien. Först hemma mot Kyrkheddinge och därefter i bortamatchen mot topplaget Arlövs BI. Det såg ut som om vi skulle kunna bli höstens lag som vi själva försökte inpränta i våra huvuden under sommaruppehållet. Men efter de både inledande segrarna åkte vi på en smärtsam förlust hemma mot Korpen Malmö (0-1). Luften gick lite ur oss här, trots att det återstod en hel radda poäng att spela om fortfarande. Vi var i allra högsta grad med i racet fortfarande och det var 5-6 lag inblandade i bottenstriden men Korpen Malmö var ett sådant lag vi i efterhand kände att vi borde besegrat och tagit tre poäng mot. När vi omgången därpå förlorade mot toppgänget Teknologkåren och av bara farten åkte på en 0-2 förlust i en jämn batalj mot Klågerup under den sista helgen i augusti började allt se mörkt ut. Både Dalby och Türk Anadolou hade börjat röra på sig ordentligt bakom oss och plötsligt hade vi inte allt i egna händer längre.
När vi i den 17 omgången åkte på en storförlust mot de blivande seriesegrarna Linero hade vi hastigt och lustigt bara tre matcher kvar att rädda säsongen 2015. Den luft som gick ur oss efter förlusten mot Korpen kom konstigt nog tillbaka en aning inför drabbningen mot Dalby. Vi visste att med rätt resultat i de tre sista matcherna så skulle vi klara oss kvar. Och vi visste att vi kunde göra en magnifik höstavslutningen efter den fantastiska premiärhösten för AC Kvarnby 2014.
Mot Dalby tog vi tidig ledningen med 2-0 och spelet flöt på bra. Vi kände oss för en kort stund som kungar igen men säsongen 2015 har varit en motig säsong med mycket stolpe ut. När Dalby lyckades reducera till 2-1 sjönk huvuden på många så långt ner att spelet försvann helt. Med självförtroendet från 2014 och vetskapen om att vi kan göra fler mål än motståndarna så hade vi ridit ut stormen mot Dalby men inte nu. Dalby kom ikapp och matchen slutade tillslut oavgjort 2-2. Ett hårt slag i ansiktet för hela vårt hemmalag som långa stunder av matchen visade att man faktiskt var minst lika bra som detta Dalby. Efter en stark insats mot Rosengårds FF i den näst sista omgången på ett regntungt Rosengårds Norra IP gick Rosengård segrande ur matchen med 3-2 och befäste därmed sin position med topphäng bakom Linero.
Under de sista fyra omgångarna av säsongen hade verkligen ALLA resultat gått emot oss och när vi tog emot Türk Anadolou hemma i sista omgången fanns det inte ens ett litet halmstrå att greppa om en division 6 plats 2016. Vi avslutar ändå säsongen snyggt, om än förgäves, och besegrar "Turkarna" med 5-3.
Slutsummeringen blir ganska enkelt. Vi höll inte riktigt måttet hela vägen fram. Vi tog på uppgiften alldeles för enkelt när vi helt struntade i en försäsong, bara för att det hade fungerat så bra i division 7. Att börja träna utomhus i slutet av mars håller inte. Vi visste det redan på förhand att tappet av 2014 års skyttekung och bästa spelare, Andy Andersson, skulle bli tungt men det blev än tyngre än beräknat. Trots jumboplaceringen i tabellen, och fakta är att en tabell aldrig ljuger, så känns det lite sådär när man tänker tillbaka att t.ex. en vinst i bortamatchen mot Hallands Nation (som vi faktiskt dominerade fullständigt mot) hade räckt för att hålla oss kvar i sexan. Nu blir det istället sjuan på nytt för AC Kvarnby 2016 men återtåget har redan börjat!
