Drygt en vecka innan seriepremiären, eller nio dagar om vi ska vara exakta, intog Kvarnby IK C, eller Youngboys om man så vill, full elvamannaplan för första gången sedan 2012 års serie avslutats med en 3-1 viktoria hemma mot BK Kick B lördagen den 22 september. Vi var nu inne i april månad och för att slipa lite på formen och känna på 90 minuters speltid hade en träningsmatch mot gubbarna i Old Boys arrangerats. Matchen slog väl ut. Den gav samtliga spelare speltid och en härlig kick för självförtroende när segersiffrorna skrevs som setvinst i tennis och 6-1.
Söndagen den 21 april var det seriepremiär. Uppladdningen var urusel när hemmalaget Arlöv flyttat matchen till grannbyn Åkarp och i samma veva lämnat oss utan omklädningsrum. Vintern hade varit sträng och totalförstört gräset i Arlöv varför matchen istället skulle spelas på Åkarps plastmatta. Matchen var seg och tempofattig. Vi rullade mest boll i sidled och Arlöv backade hem. Ett vasst liggande volleyskott av Linne var det närmaste mål åt båda hållen. Annars var matchens huvudsakliga minne av tråkigare karaktär. Vår stockholmare Dominique Egli hade inför säsongen tagit över kaptensbindeln och lös av självförtroende. Det skulle dock inte dröja länge innan helvetet var framme. I en duell mot en hemmaspelare fastnade knäet i mattan och allt brast. Där och då hoppades vi och efter rapporter om att enbart ledbandet var uttänjt fanns hoppet om att säsongen inte skulle vara i fara. Senare skulle det dock visa sig, drygt ett halvår efter smällen faktiskt, kom domen om att korsbandet faktiskt var av. Ridå och säsongen som kapten blev bara dryga 30 minuter lång. 2012 års bästa spelare och historiens första målskytt i Kvarnby C skulle vara otillgänglig resten av året.
I seriematch nummer två visade vi samtliga lag i serien vilken nivå vårt vackra lag verkligen höll. Efter en bra match slog vi tillbaka Kosova IF B i säsongens första hemmamatch och självförtroende var på topp inför derbyt mot Husies B-lag på gamla anrika Husiegårds IP. I den första halvleken mot Husie var vi totalt utspelade. Det var ett lag på banan och det var det gröna hemmalaget. Trots detta kämpade vi tappert och höll nollan fram till pausvilan. Efter paus regnade dock kallduscharna ologiskt in. Pang, pang och efter drygt 15 minuter ledde Husie med 2-0. Två mål i baken fick fart på oss, eller om det möjligtvis var två måls ledning för hemmalaget som fick dom att slappna av. Vi tog över matchbilden totalt och gjorde förmodligen en av våra bättre 30 minuters perioder någonsin. Reduceringen kom och visst skulle även kvitteringen komma. Vi spelade som i trans och jagade ett segermål. Givetvis i denna ologiska match vände matchbilden på nytt. Efter några turliga studsar efter en kontring gjorde istället Husie matchens femte mål och avgjorde med sitt 3-2 mål. Luften gick ur oss och förlusten var ett faktum. På de tre inledande matcherna hade vi en seger, en oavgjord och en förlust men ändå var känslan i laget att vi var otroligt starka i år.
Vecka därpå besegrade vi Heleneholm i en otroligt svängig och otroligt målrik match med hela 6-5. Hawaiispel och rena rama vilda västern men tre poäng är tre poäng och är lika mycket seger för det. Vi dansade vidare med match mot IFK Malmö B. Hela laget hoppades på att få kliva in hand i hand på superba Malmö Stadion men istället blev vi konstigt nog bortjagade till en av planerna precis bredvid. Matchen var en gastkramande historia på en dyblöt gräsmatta. IFK Malmö var duktiga men så var även vi. Felipe drömmålade och Per bjöd på magnifikt mittfältsspel men i slutändan skulle det kvitta. Segern tog IFK Malmö hem med 3-2 och Felipes mål skulle vid säsongssummering inte ens tituleras som årets snyggaste. En stenhård projektil i krysset hjälper inte alltid i ett charmerande Kvarnby IK C.
Ett litet segertåg rullade härefter igång och som förmodligen var grunden till att vi tillslut hamnade på en andra plats i tabellen. Fyra raka segrar och 18-5 i målskillnad. Vi var glödheta och sken ikapp med sommaren och solen som var mitt bland oss. Vi fullkomligt krossade Korpföreningen med 5-0 dagen innan Champions Leaguefinalen, tvålade till Lilla Torg med 1-2 efter att David Fjellström agerat mittfältsmaestro, punkterade Barrikaden med 7-3 och tog gruvlig revansch på Arlöv efter 0-0 matchen i våras och vann med 4-0. I matchen därpå började serieseger kännas som ett fullt tänkbart mål. Vi skulle ju bara fortsätta segerraden och besegra toppkonkurrenten Kosova innan seriefinalen mot derbyrivalen Husie väntade på nytt. Mot Kosova gick allt rakt åt … och vi förlorade med ofattbara 8-6. Det var pinsamt, svagt och nonchalant. Det var lojt och fruktansvärt. Allt på en och samma gång. Försvarsspelet sett över hela plan var obefintligt och där och då krossades drömmen om serieseger. När vi dessutom veckan efter förlorade mot Husie med 0-1 hemma på Bäckagården efter en totalt feldömd straff var Husies serieseger nästan redan klar.
Att vi efter två så tunga förluster under en så viktig period av säsongen ändå lyckades resa oss på nytt är däremot starkt. Fyra nya raka segrar bärgades och inför sista omgången var placeringen som nummer två i tabellen redan säkrad i B-lagsserien precis under elit. Avslutningsmatchen mot Barrikaden var en plojmatch. Vi skämtade med varandra, tog det lite extra lugnt och började egentligen inte kämpa förrän matchen höll på att ta slut och vi hade ett målunderläge att hämta upp. Trots att vi tog tidigt ledningen i matchen och hade bud på mer förlorade vi säsongens sista match. Men vad gör väl det? En väl godkänd säsong kan man summera det hela till. Spelmässigt är vi excellenta emellanåt och en del individuella prestationer är fantastiska. Vi har en kung i backlinjen och en lagkapten som är född 93. Efter tre år i reservlagsserien som Kvarnby IK C tar vi inför 2014 sikte mot det ”riktiga” seriesystemet. Ur Kvarnby IK C har AC Kvarnby uppstått och 2014 är det inte längre tal om matcher mot B-lag där motståndet kan variera väldigt kraftigt. Från och med nu är vi ett A-lag och möter våra jämlikar i strävan mot högre serietillhörighet och Kvarnby IK i division 2 att jaga ikapp.
Det ska bli otroligt stimulerande med A-lagsfotboll och försöka bli ett perfekt komplement till alla dom som inte har tid, lust, ork eller kunnande att spela för Kvarnby i division 2.
Länge leve Kvarnby IK, länge leve AC Kvarnby!
